I sin senaste krönika i SvD ger Göran Skytte återigen uttryck för sin bittra, nyfrälsta moralkonservativism.
Han återkommer ständigt och jämt till sitt indignerade sätt och ondgör sig över ”de andra”; de homosexuella, de icke-kristna, de som inte är del av den norm han förespråkar. Känner vi igen det tänket?
Han hänvisar medhållande till fanmail han får som menar att
[d]et finns en oro att traditionella normer trängs undan till skamvrån. Man känner sig främmande i ett samhälle där mycket få i medierna tycks ifrågasätta Tiina Rosenbergers moralpredikan om ”rätten att ha sex utan kärlek när andan faller på”.
Är det så hemskt, även i Skyttes värld, att få leva som man själv vill; att ha sex med vem man vill, och när man vill? Och kanske rentav hur man vill? Lägg märke till den nästan överväldigande ironin i att han kallar det för moralpredikan. Moral. Predikan. Två begrepp helt främmande för Skytte.
Han tolkar också ett reportage om ett gruppsexsällskap på ett lite mer långtgående sätt än många andra nog gjorde. Han skriver:
En intressant sak med denna artikel [anm: som berättar om gruppsex] är, att den kvinnliga reportern vill upphöja detta till en ny norm.
Detta är ett hjärnspöke i Skyttes egna sinnevärld. Att rapportera om människors sexuella vanor är inte att upphöja det till norm. Det kan dock vara att visa att sådant inte är ovanligt, och inget att skämmas för, eller för den delen något att upphöra med för att en moralkonservativ demagog på ledarsidorna fördömer det. Det är nämligen inte nödvändigtvis fråga om normer hela tiden. Men, återigen, uppdelningen av människor, de rätta och de som valt fel väg; de normala och de som bryter mot normen, det är kvintessensen i den kristna världsuppfattningen.
Gaybröllop... sen är vägen öppen för tidelag!
Han fortsätter sedan propagera för sina gammeltestamentliga värderingar och visar tydligt att sex är smutsigt.
Den som skulle förespråka till exempel sexuell avhållsamhet före äktenskapet och sexuell trohet inom äktenskapet löper risk att framställas som bigott och ”unken”.
Det kan inte annat än tolkas som att Skytte helst skulle förespråka avhållsamheten före giftermålet. Jag förespråkar inte äktenskapsbrott, men att vara emot sex före äktenskapet? Sorry, Skytte, men det framstår som lite… bigott och, ja unket. Tyvärr.
Tendentiösa egenfabricerade citat och halmgubbar gör inte Skytte mer trovärdig, så när han raljerar om att
[...] det är ”chic” och ”kul” och ”nytt” och ”fräscht” att påstå att massgruppsex är en ny svensk trend.
och att han
[...] är kritisk mot sexualiseringen och normrelativiseringen i medierna
förstår man att han övertolkar, och överreagerar, helt i linje med en vanlig nyfrälsts aversion mot allt som inte är som ”jag”, eller ”vi”. Hans påstående om en ”normrelativisering i media” förbryllar mig. Vilken norm är den normativa i det här fallet; vilken norm anser han är den rätta emot vilken ”de nya normerna” relitiviseras, och hur avgör han det? Vem bestämmer den?
Men precis när man trodde att Skyttes ta-i-från-tårna-så-jag-spricker-överdrifter var över, kommer detta:
I tidningars söndagsbilaga kunde man läsa om mysigt familjeliv där mamman kom med kaffe till pappans och dotterns kärleksbädd.”
Det ska då, enligt honom, vara ett tänkbart scenario om denna dekadens och Sodom och Gomorra-attityd med hemskheter som gruppsex och kanske rentav den så infernaliska undergångssysslan sex före äktenskapet (alltså, det heliga; det av Gud skapade förbundet mellan man och kvinna) får fortsätta sprida ut sig i vårt samhälle!
Vad som förvånar mig är denna fixering vid normer. Varför är det så viktigt för honom att normera och klassificera något som mer rätt än det andra? Jag hade fått för mig att kristendomen var tolerant, kärleksfull, och sinnebilden av ”älska din nästa”. Har jag fel om jag säger att det bara gäller så länge ”din nästa” kan ersättas med ”en som är precis som du och delar dina värderingar”.
Skyttes krönika är ett exempel på det mästrande och nedvärderande sätt som kristna tyckare alltför ofta uppvisar; det tillåts inga avarter; den kristna normen är den rätta; allt annat är början till undergången, en väg till Gehenna.
Repent, sinners!
Jag har legat med Göran Skytte. Han var ganska dålig i sängen förövrigt. Ville bara ha, kunde aldrig ge. Ganska slapp och ofräsch också.
Nej, den som vill knysta om det alltigenom hemska ordet moral när det handlar om sex i dagens Sverige, han tige hellre still. Men vi skördar väl frukterna av detta översexualiserade samhälle nu!! Är det någon som kan förneka det? Att vara kristen i dagens Sverige är ju också hemskt fult och mossigt och allt vad du vill i den vägen. Heja Göran Skytte!!
Jag tycker det är du som verkar revanschlysten, tar i från tårna, och ägnar väldigt mycket tid som Skytteuttolkare.
Alla får plats, även Skytte. Det är ju bara en liten krönika, i bruset där alla andra säger sitt. Så varför så väldigt upprörd?
elisabeth:
Ja, var ska jag börja… Problemet är att Skytte (och hans gelikar) vill pådyvla alla andra sin egna moral som den enda rätta. Att folk vill vara kristna respekterar jag (förstår det dock inte), men när man samtidigt vill mena att det är det enda rätta, och moraliserar över de ”otrogna”, då är man fel ute. Moral är inget absolut, och särskilt inget som fastslås i antika böcker. Religion är som bäst något privat, och endast för den egna tillvaron. Inte något som ska diktera hur andra ska leva.
Vilka frukter tycker du vi sår nu då? Är det för mycket gruppsex och okynnesbögande på våra gator? Jag ser inte något fel i att folk och fä har en frigjord inställning till sex och samlevnad per se. Gör du?
Sonny C:
Alla får plats, även Skytte. Alla ska få plats. Även Skytte. Men Skytte inser, och anser framförallt, inte detta. Han vill ju inte att gruppsexare och homosexuella, just to name a few, ska få plats. Inte i hans paradis i alla fall, för det passar inte hans kristna världssyn, där bara liktänkare ryms. Det ter sig kanske paradoxalt, men det är en viss skillnad.
Och ja, du kanske tar det som ”bara en krönika”, men det är en krönika i en tidning som läses av många och därmed inte ”bara en krönika”. Han har inflytande i och med den plattformen. Av responsen och reaktionerna på hans krönikor att döma är det inte heller ”bara en krönika” han producerar.
Draget till sin spets står sådana som han (även om han personligen kanske inte gör det) för en rensning av det opassande, och i det begreppet ryms mycket. Säkert mycket som du står för också.
Han får faktiskt ta att han kritiseras eftersom han offentligt agiterar och öppet uttrycker sina åsikter. Jag har inget otalt med Skytte personligen, och inte heller är jag revanschlysten. Jag tycker bara att det är värt att diskutera, och tydligen nådde jag dig, även om du kanske inte tog till dig något. Synd bara att mina tankar inte ens fick dig att reflektera.
Eftersom Skytte är frispråkig och gillar att provocera ter det sig onödigt och tröttsamt att tillskriva honom fler åsikter än dem han yttrar.
En pluralistisk sexualitet innebär rimligen att man kan diskutera vilken sexualitet och sexualmoral som fungerar bäst för människor och grupper – hur ska man annars välja?
Att all sexuell utövning har lika goda konsekvenser är snömos.
Att tolerera homosexualitet, gruppsex, prostitution etc är något annat än att propagera för det.
Skytte är, till skillnad från bloggaren, tydlig med den distinktionen.
M:
Menar du att Skytte visar stor tolerans för det han skriver om?
Jag ser inte heller direkt vem som propagerar för homosexualitet eller gruppsex. Det är snarare tydligt vem som är betänksam mot det.
Varför kan man diskutera vilken form som passar bäst för andra? Vem är jag att propagera för vad som passar för dig? På samma bör inte heller någon annan skriva om vad som är omoraliskt och opassande. Pratet om normrelavitisering förstår jag inte ens. Vilken norm utgår man ifrån då man jämför? Och varför ska man överhuvudtaget ha en norm att utgå ifrån? Är normen din, eller min?
Sen att du buntar ihop prostitution (som är olagligt) med de övriga, det är talande, men förhoppningsvis inte avsiktligt.
Men hur vi än gör kommer det att finnas normer, att tro något annat är bara naivt. Vi ska samexistera och det är ohållbart i ett samhälle att alla normer upplöses, så kommer inte att ske.
Naturligtvis är det din rättighet att få uttrycka din åsikt om Skyttes lilla spalt där han ger uttryck för sina men jag tycker att du läser in mer i den än vad det står och att du tycks se en hel brigad av mörkermän bakom honom redo att ta över samhället. Vakna! Det finns nästan inga konservativa kristna kvar så du behöver inte vara rädd för att bli pådyvlad sådan moral eller frälsningen. Hela argumentationen andas liksom lite 40-50-talist, religionsskräck och tvångsmässig individualism.
”Men hur vi än gör kommer det att finnas normer, att tro något annat är bara naivt.”
Jag kanske är otydlig, men jag är inte emot normer som begrepp. Jag är bara emot att någon ska diktera dessa för mig. Särskilt när det är religiöst grundat. Dubbelfel, liksom. Och normrelativisering är väl något bra? Det antyder ju att flera normer är lika rätt och ingen är den enda som andra mäts mot. Det låter som en bra tillvaro, tycker jag.
”Det finns nästan inga konservativa kristna kvar så du behöver inte vara rädd för att bli pådyvlad sådan moral eller frälsningen.”
Jaså? I USA t.ex., där har den kristna högern har allt större inflytande på allt viktigare saker? De avgör t.ex. till stor del vem som ska bli världens mäktigaste statschef; bedriver ”moralutfrågningar”, de stoppar stamcellsforskning som skulle gagna både dig och mig, inte bara amerikaner, etc etc! Vi bor inte i USA (inte jag iaf) men tendenserna finns på andra ställen också. Skytte är visserligen inte lika rabiat som de, absolut inte, men det är bara en gradskillnad i och med att det är religiöst grundat i båda fallen.
Och så länge de konservativa kristna har makt att påverka, då är ”nästan inga” fortfarande för många.
”Hela argumentationen andas liksom lite 40-50-talist, religionsskräck och tvångsmässig individualism.”
Hehe, jag gillade det där! Jag är inte 40-50-talist. Jag har mycket att säga om religioner. Men tvångsmässig individualism? Vad menar du? Ska det vara i kontrast till en tvångsmässig konformism och rädsla för det man inte finner ”moraliskt”. Jag är såklart individualist i den mening att alla ska få göra och agera som de vill (ja, såklart inom rimliga gränser och utan att skada andra osv). Vad är alternativet? Att man ska anpassa sig till vilken norm som nu är ”rätt” men ändå våga vara lite egen och köpa en gul Volvo? Light-individualism!
Jag är, bara, av den åsikten att moraliserande och dömande av andras liv är fel. Det skapar bara schismer och motsättningar.
I chatten med Jan Guillou på dn.se står följande.
[citat]
Fråga:
Hejsan Jan! Du och Göran Skytte skrev böcker ihop på 80-talet. Brukar ni träffas något i dagens läge och kan det bli någon gemensam bok längre fram? /Svempa
Svar:
Göran Skytte har anslutit sig till den religiösa högern. Det beklagar jag.
/Jan Guillou
[slut citat]
Att tillskriva Skytte den religiösa högerns åsikter är, nog, inte förhastat och enbart mitt påhitt. Särskilt inte eftersom han för fram (en del av) dem offentligt.
[...] Det faktum att SVT visar religiös propaganda i form av gudstjänster tycks dock inte bekomma Öholm alls. Jag gissar att han inte ens reflekterat över detta, och bara visar prov på den konservativa intolerans, inkonsekvens och det typiska “det jag tycker är rätt”-tänk som är kännetecknande för hans gudfruktiga gelikar. [...]