“Make room! Make room!” är en dystopisk sf-roman av Harry Harrison som filmatiserades 1973 med Charlton Heston i huvudrollen, filmen hade namnet “Soylent Green”.
I tv-serien “Millennium” hade Frank Black röstinloggningen “Soylent Green is People” på sin dator.
Jag måste erkänna att jag blev sugen på att läsa boken själv. Den är ju ganska aktuell, då den handlar om en överbefolkad jord med global uppvärmning år 2022.
Har bara ett diffust minne av filmen, men jag har för mig att “Soylent Green” eller “Soylent Grün” är mat tillverkad av människor.
Finns det inte kulturer som har en mer, ska vi säga, praktisk syn på återbruk av vårt jorderliga skal. Jag har hört talas om buddistiska samhällen där döda släktingar mycket väl kan bli fiskbete, men jag vet inte om det är sant. Jag har däremot sett foton på halsband tillverkade av lårben. Bärarna av dessa (stora) “smycken” hävdade att benen var från släktingar. Allt enligt bildtexten. Jag tror inte att jäg läste det i “en ding, ding värld” av den enkla anledningen att jag inte läser den.
Annars tror jag att vår besatthet över vår döda kropp hänger ihop med den religiösa tes som hävdar uppståndelse under de yttersta dagarna – tvistefrågan är ju om man får en ny kropp eller om det blir en splitter ny. för att vara på den säkra sidan var det bäst att inte “grejja” med den för mycket – man vet aldrig. Alltså inte elda upp a’la viking, inte sätta ut kroppen till kretsloppets gagn som tibetanerna.
Men jag undrar om man uppstår i den ålder man dog – Jag har en känsla av att bingohak kommer att florera i överdriven myckenhet i så fall…
Nåja! Det är väl snarare från Harry Harrisons Sf-novell/roman “Make room! Make room!”
Roland: definitivt inte, då jag inte ens hört talas om Harrisons roman…
Det är enkom från Wumpscuts låt (och typ två minuter av originalfilmen, där samplingen tagits ifrån) jag har fått kopplingen ifrån
“Make room! Make room!” är en dystopisk sf-roman av Harry Harrison som filmatiserades 1973 med Charlton Heston i huvudrollen, filmen hade namnet “Soylent Green”.
I tv-serien “Millennium” hade Frank Black röstinloggningen “Soylent Green is People” på sin dator.
Ok, då lärde man sig något idag också.
Men rubriken är fortfarande tysk och baserar sig på samplingen från tyskdubbningen av ovan nämnda film, bara så vi alla är på banan.
Kan nog vara en bok att kolla upp vartåt det lider.
Jag måste erkänna att jag blev sugen på att läsa boken själv. Den är ju ganska aktuell, då den handlar om en överbefolkad jord med global uppvärmning år 2022.
Har bara ett diffust minne av filmen, men jag har för mig att “Soylent Green” eller “Soylent Grün” är mat tillverkad av människor.
Filmen gick ett flertal gånger på TCM förra året, men det enda jag tänker på när jag ser “chucky” är hans inställning till vapen.
Det kan man väl säga är en stor spoiler?
Jag har inte sett den själv, men kände till det så jag kommer inte att balla ur.
Antte: så du menar förutom bloggpostens rubrik så… ?
Jamen… åååh…
Den är i varje fall inte svennebanan-uppenbar.
Finns det inte kulturer som har en mer, ska vi säga, praktisk syn på återbruk av vårt jorderliga skal. Jag har hört talas om buddistiska samhällen där döda släktingar mycket väl kan bli fiskbete, men jag vet inte om det är sant. Jag har däremot sett foton på halsband tillverkade av lårben. Bärarna av dessa (stora) “smycken” hävdade att benen var från släktingar. Allt enligt bildtexten. Jag tror inte att jäg läste det i “en ding, ding värld” av den enkla anledningen att jag inte läser den.
Annars tror jag att vår besatthet över vår döda kropp hänger ihop med den religiösa tes som hävdar uppståndelse under de yttersta dagarna – tvistefrågan är ju om man får en ny kropp eller om det blir en splitter ny. för att vara på den säkra sidan var det bäst att inte “grejja” med den för mycket – man vet aldrig. Alltså inte elda upp a’la viking, inte sätta ut kroppen till kretsloppets gagn som tibetanerna.
Men jag undrar om man uppstår i den ålder man dog – Jag har en känsla av att bingohak kommer att florera i överdriven myckenhet i så fall…