Som nämndes i del 2 av denna skeptikerskola har bloggens besökare fått rösta om vad de vill se för ämnen behandlade. Strax bakom förra delens ämne, förintelsemyter, kom medicinmyter. Så, var så goda…
Låt mig gissa att du åtminstone någon gång antingen fått rådet att trycka i dig apelsiner och annat vitamin C-haltigt inför en annalkande förkylning, eller helt enkelt gjort detta som en ryggmärgsreflex.
Jag tror de flesta av oss fått de itutat i oss sen barnsben, att vitamin C skyddar mot förkylningar. Och nu, med hjälp av Internet, får vi reda på att det inte bara stoppar förkylingar, rejäla doser av vitamin C verkar kunna sätta stopp för cancerns spridning i kroppen, kanske till och med se till att den drar sig tillbaka.
Del 3 – Vitamin C
Det hela kan egentligen spåras tillbaka till en enda person för dryga 40 år sedan; Linus Pauling och dennes artikel med titeln ”Orthomolecular psychiatry” i tidningen Science 1968.
Linus Pauling
Innan vi går vidare med vad hans artikel stipulerar kan vi konstatera att Linus Pauling inte var någon glad amatör. Pauling var utbildad kemist (professor inomt teoretisk kemi), 1954 vann han Nobelpriset i kemi för sitt arbete med kemiska bindingar och dess funktion. Fram till sin död skrev han dessutom ett antal böcker och artiklar kring kvantmekanik och molekylärmedicin och utöver detta vann han också Nobels fredspris 1962 för sitt arbete mot kärnvapenförsök ovan jord.
Men känd för allmänheten kom han att bli först med sina teorier kring vitamin C och boken Vitamin C and the Common Cold. I boken framförde han idén om att vi människor kan drastiskt minska risken för att dra på oss förkylningar genom att överdosera vitamin C. Pauling kom att studera detta fenomen då han blev introducerad till ämnet genom biokemisten Irwin Stone 1966 och följdaktligen provade teorin med överdosering.
Utöver förkylningsprevention började Pauling, tillsammans med den brittiske kirurgen Ewan Cameron, studera denna vitamins inverkan på cancersjuka människor. Tillsammans skrev herrarna boken Cancer and Vitamin C där de framförde sina iaktagelser. Dock kom deras resultat att förhållandevis snabbt att kritiseras då två studier utfördes på Mayokliniken publicerades in New England Journal of Medicine, resultatet var att man inte lyckades replikera Paulings/Camerons resultat.
Paulings Problem med Cancer
Naturligtvis var Pauling inte nöjd med de resultat som Mayoklink kom fram till. Han var mer än missnöjd, om man ska tro dem i hans närhet:
As Ewan Cameron observed at the time, ”I have never seen him so upset…; he regards this whole affair as a personal attack on his integrity.” Pauling thought that Moertel’s paper was a case of ”fraud and deliberate misrepresentation” and consulted his attorneys about the possibility of filing a libel suit. He then went on to accuse the New England Journal of engaging in a ”conspiracy to suppress the truth.”
Vad som följde beror på vems utsaga man ska ta för ”sanningen”. Om man står på Paulings sida så följde ett idogt arbete för att få upprättelse mot vad som uppfattades som en attack mot honom personligen och proffesionellt. Ska man tro den andra sidan, som får representeras av denna artikel på Quackwatch, fanns det mer bakom kritiken än vad Pauling eller hans supportrar ville erkänna:
Linus Pauling’s claim that high-dose vitamin C prolonged the life of cancer patients was based on improper statistical analysis of data from a case series. Subsequent clinical trials found no benefit from what he recommended. Case reports indicate that high-dose vitamin C can produce kidney damage. And laboratory studies have shown that vitamin C might even accelerate cancer growth. Thus, even if supplementary vitamin C is eventually be found to have some use in fighting cancer, that role is not likely to be extensive.
I dagsläget är tyvärr Wikipediasidan över Linus Pauling inriktad på hans roll som vitamin-profeten, utan alltför mycket kritiskt granskande artiklar inom ämnet. För att skaffa sig en nyanserad bild är Quackwatch-artikeln värd att läsa, med den får man en specifik insyn i kritiken och motkritiken runt Mayoklinikens försök.
Paulings problem med förkylning
Men förkylningsprevention då? Det vet ju alla att det funkar, pressa i sig apelsiner och andra vitamin C-haltiga produkter…
2-oxo-L-threo-hexono-1,4- lactone-2,3-enediol
Tyvärr, kanske man ska säga, är det inte riktigt så. Tittar man på de undersökningar som gjorts under årens lopp pekar dessa enhälligt på en slutsats; vitamin C har ingen förhindrande effekt gentemot förkylningar för gemene man.
So far, at least 30 experiments have tested the ability of vitamin C to protect against colds in large groups of people. Four biomedical scientists who have analyzed the results of these trials have found Pauling’s claims unsupported, except for slight reduction in severity, in most of those trials that were scientifically properly designed and execute
Enda indikationen man sett i vissa undersökningar är ett visst, preventivt skydd för de som tränar väldigt mycket eller som befinner sig i kalla miljöer under längre tid.
Paulings Problem med megadosering
En vanlig kommentar kring det här med megadosering är att vitamin C är vattenlösligt och det som inte används kommer ut med urinen. Problem solved! Åter igen, det är inte riktigt så enkelt som man först tror. Risk föreligger faktiskt för fysiska besvär vid överdosering men då ska man, i ärlighetens namn, överdosera vitaminer under lång tid. Dock bör man ha klart för sig att det föreligger en reell risk för biverkningar, det går helt enkelt inte att kissa bort problemet.
Slutligen…
För den som vill veta mer om Pauling och dennes korståg för vitamin C kan man med fördel läsa The Dark Side of Linus Pauling’s Legacy, en artikel som sitt omniösa namn till trots är en rätt klarsynt genomgång av Paulings bidrag till vanföreställningarna kring vitamin C. Dessutom bör avsnitt 103 utav Skeptoid nämnas, då det programmet till stor del inspirerade och låg till grund för denna artikel. Och med hjälp av programmets slutsats avslutar jag även denna lilla del i skeptikerskolan:
The simple fact is that nearly everyone who eats anything close to a balanced diet in any developed country is extremely unlikely to have a vitamin deficiency. Thus, there is no plausible benefit to vitamin supplementation for general health or wellness.
- Tack för idag, slut för idag! -
Ordet ”papers” är en hemsk anglicism, vad är det för fel med ordet artikel?
Mållgan: absolut inget fel alls, slarvigt av mig.
papers => artiklar
Jag hade en arbetskamrat som överdoserade vitaminer. En ond cirkel visade det sig. Ju tröttare han blev desto fler piller tog denne man – tills en läkare kom på och avrådde honom.
csaar: tyvärr inte helt ovanligt i dessa läger, att man hamnar i cirklar där den dåliga hälsan inte kopplas samman med ens självmedicinering…
Han kanske borde provat lite homeopatika för att bli av med vitaminförgiftningen, där vet vi att det iaf inte kan bli sämre
Fast man ska aldrig underskatta placebo-effekten.
Jag vet att Echinagard och liknande substanser inte hjälper mot förkylning, ändå så tar jag det varje gång jag blir förkyld eftersom jag upplever det som att det hjälper
Jag vet att C-vitamin inte har någon effekt på förkylningssymptom, men ändå så sätter jag i mig ett rör c-vitamin-brus under en förkylningsvecka, eftersom det känns som om det hjälper (framförallt känns det som om jag blir piggare)
Jag är ganska övertygad om att huskuren ”en treo och en sexa whiskey” och sedan sova bort febern antagligen inte har någon effekt (mer än den feberdämpande effekt som treo har) men man sover så gott på det och det känns som om det hjälper.
Sedan får det aldrig bli substitut för korrekt medicinering, men så länge placeboeffekten fungerar för mig så lär jag fortsätta med dessa huskurer, trots att den logiska delen av min hjärna vet att de inte fungerar.
Mattias,
din kommentar förvirrar mig lite. Om jag missförstod dig hoppas jag på rättning.
Först säger du att man inte ska underskatta placebo-effekten, men sen säger du att du tror (eller ja, vet) att medlen du räknar upp inte har effekt.
I ditt fall är det inte fråga om placebo-effekt, eftersom en sådan förutsätter att man tror att preparatet är verksamt, eller åtminstone att man inte vet att det inte är det.
Du upplever att du mår bättre helt enkelt för att du mår bättre, inte för att du samtidigt tar något som du inte tror hjälper.
Sedan tror jag inte man ska avfärda huskuren med whiskeyn så lättvindligt heller, eftersom sömnen den innefattar gör gott när man har feber (vila är bra när man har feber). Det är alltså inte medlet (spriten) som är det centrala, utan konsekvensen (att man somnar lättare), det är min tolkning. Nota bene: Utan vare sig att ha kollat upp något kring den ”kuren” eller särskilda belägg för sömn vid feber.
Och angående kuren med c-vitamin när man är förkyld. Det sägs att ”a common cold disappears in about seven days if treated, otherwise it takes about week”.
Andreas,
fast att vara logiskt medveten om någonting innebär ju inte att man har kontroll över sitt undermedvetna. När jag är förkyld och går till medicinkabinettet (nej, inte barskåpet) så är det inget logiskt resonemang jag för, utan det fungerar även i zombie-mode (dvs det här halv-sovande tillståndet när man inte riktigt vaknat).
Sedan när väl logik-processorn går igång så kan jag göra ett medvetet logiskt resonemang om att det finns inga data som stöder det här beteendet så det borde inte ha någon effekt.
I det här fallet är dessutom mitt beteende inte skadligt (eftersom jag inte äter någon medicin samtidigt och eftersom jag inte överdoserar C-vitamin längre än några dagar) och jag skiljer som sagt på det högre medvetandet och det undermedvetna.
Eller, för att ta ett annat exempel: jag tror inte på spöken, men jag kan vara rädd för dem.
Om man ser hjärnan som en hårddisk så är medvetandet det översta lagret, den information vi skrev in senast, medan det undermedvetna är de magnet-spår som finns av tidigare information, där information går neråt i lagren. Man måste helt enkelt låta det medvetna vara medvetet om någonting ett bra tag innan det slår igenom i det undermedvetna.
Just Echinagard var det inte så länge sedan som jag läste in mig på det och insåg att det inte finns några studier som styrker att det har en effekt, men det tar några år till innan mitt undermedvetna är ifatt på den delen.
Sedan om det blev tydligare eller virrigare av ovanstående vet jag inte riktigt.
[...] 16, 2009 av CJ Åkerberg Nu har vi avverkat grunderna, Förintelsen och vitamin C i Skeptikerskolan. Om det finns önskemål där ute på vad vi borde ta upp härefter är vi idel [...]
C-vitamin som förkylningspreventator är väl inte mycket mer än den eventuellt uppiggande effekt den har. Vid influensa och ledvärk har den enligt sägnen en lindrande effekt, vilket också nu påvisats här: http://archinte.ama-assn.org/cgi/content/full/169/5/502?maxtoshow=&HITS=10&hits=10&RESULTFORMAT=&fulltext=vitamin+c&searchid=1&FIRSTINDEX=0&resourcetype=HWCIT
Risk för Gikt reduceras med 45% efter intagande av i genomsnitt 1500g CV-Vitamin dagligen. Dessutom har vitaminen också en gynnsam effekt om man behöver reglera urinets syra/bas-förhållande t.ex. vid risk för UVI.
Finns i smakerna: bla, bla, bla…
ljonasl:
Du kanske skulle vilja revidera den mängden något?
Vadå!? 1,5 kilo C-Vitamin ska väl en riktig karl tåla!?
Däremot vet jag inte riktigt vad CV-Vitamin är för nå’t…
ljonasl:
Jag tyckte det räckte med en anmärkning
”Jag hade en arbetskamrat som överdoserade vitaminer. En ond cirkel visade det sig. Ju tröttare han blev desto fler piller tog denne man – tills en läkare kom på och avrådde honom.”
”den mars 6, 2009 vid 08:38 CJ Åkerberg
csaar: tyvärr inte helt ovanligt i dessa läger, att man hamnar i cirklar där den dåliga hälsan inte kopplas samman med ens självmedicinering…”
vetenskapen blir inte trovärdig med felaktiga argument, argumentationsfel att överdosering av vitaminer kan vara skadligt betyder inte att den som åt vitaminerna blev sämre av c-vitaminet,
i multivitamintabletter når man inte skadlig dos av c-vitamin, andra vitaminer är mycket giftigare ex A-vitamin.
CJ Åkerberg sant det du sa men det gäller även läkemedel, läkaren vet om biverkningarna men en del nämner inte nya symtom för läkaren, därför att dom inte inser sambandet.
(nu sa jag inte att man ska undvika rätt förskriva läkemedel)
Resultatet från länken skulle kunna vara att c-vitamin kan användas mot förgiftning av vissa kemikalier, inte något bevis men av studien så kan man inte utesluta det då en skillnad i grupperna fans.
” Linus Pauling’s claim that high-dose vitamin C prolonged the life of cancer patients was based on improper statistical analysis of data from a case series. Subsequent clinical trials found no benefit from what he recommended. Case reports indicate that high-dose vitamin C can produce kidney damage. And laboratory studies have shown that vitamin C might even accelerate cancer growth. Thus, even if supplementary vitamin C is eventually be found to have some use in fighting cancer, that role is not likely to be extensive. Despite these hard facts, many people still claim that high doses of vitamin C are useful as a cancer treatment. Responsible health professionals should clarify this issue so that patients neither forfeit scientific care nor put themselves at risk by using a product that has no demonstrated merit. “
Det var en väldigt effektiv behandling, får jag canser så provar jag den metoden.
Den metoden bjuder på god mat för den sämsta dieten enligt dietisterna är inga kolhydrater och bara fett och protein. (vet någon vad som var en dålig diet?)
“The researchers found that (a) the rate of onset and severity of tumors could be varied as much as 20-fold by just modifying dietary balance; (b) diets with the worst balance of nutrients had the greatest inhibitory effect on cancer growth”