Tankebrott

Den 31:a maj i år, eller “idag” som man också kan säga, är det den så kallade Global Day of Prayer (Global bönedag). Det är ju lämpligt, på en söndag och allt, att ha en dag då man bara ägnar sig åt att tänka och göra ingenting. Vissa kanske kallar det för “bakissöndag”, men visst — Global Prayer Day låter lite mer ädelt. Det ger en känsla av kristen medmänsklighet, tolerans och… gammalt hederligt missionerande.

Går man in på hemsidan för denna storslagna tilldragelse kan man se en länk med texten “Unreached People of the Day” (i skrivande stund illustrerad med en bild på en nepalesisk sherpahedning). Klickar man sig vidare där kommer man till något som kallas för Joshua Project. Där uppmanas man att be för de jädra otrogna kättarna av en viss folkgrupp.

What are their needs?
Only a small percentage of the Sherpa have been reached for Christ. Portions of Scripture have been translated into their language, but there are no Christian broadcasts available. The people need much prayer so that their hearts will be prepared to receive the Gospel message.

Prayer Points
Ask the Lord to send forth laborers into Nepal to minister to the needs of the Sherpa.
Ask the Holy Spirit to grant wisdom and favor to missions agencies currently working among the Sherpa.
Pray that the entire Bible and other Christian materials will be translated into the Sherpa language.
Ask the Lord Jesus to reveal Himself to the Sherpa through dreams and visions.
Pray that God will give the Sherpa believers boldness to share the love of Christ with their own people.
Take authority over the spiritual principalities and powers that are keeping the Sherpa bound.
Ask God to raise up prayer teams who will begin breaking up the soil through worship and intercession.
Ask the Lord to bring forth a triumphant Sherpa church for the glory of His name!

Man behöver inte vara ateist eller sikta mot det sekulära hålet för att se att det finns en hel del annat att be för, inte bara för att få dessa ogudaktiga “onådda” människor att “se ljuset”. Den här sortens arrogans och överlägsenhet är tyvärr inte ovanlig bland religiösa falanger. “Det är ju VI som har de rätta svaren och den rätta guden! Vi måste be för er!” låter det, gång efter annan.

Är det verkligen det som gör den stora skillnaden? Är det verkligen vilken gud av alla tusentals möjliga genom åren man tror sig ha kontakt med som spelar roll? Är det sånt här man ska ägna tid och kraft åt när det finns saker man kan göra som man verkligen vet gör skillnad?

Varför inte istället uppmana folk att göra något konkret, något som verkligen gör en märkbar skillnad? Något enkelt som nästan alla kan göra och som förmodligen är genomförbart för de flesta är att ge blod. Det är ett bra exempel på en verklig hjälp man kan erbjuda samhället, särskilt i dessa tider av blodbrist, utan vare sig större besvär eller omvälvande förändringar i vardagen.

Vad kan man då tänka sig för bortförklaringar om miljontals människors böner inte slår in? “Gud ville inte det”, eller “Gud har en annan plan”? Man kan också tänka sig att gud inte är demokratiskt lagd och struntar i antalet som ber och istället lyssnar på en ensam galning som ber till Gud att böner ska sluta fungera. Och vad får det  för konsekvenser om ömsesidigt uteslutande böner hamnar i Inkorgen hos Gud? Ska alla besannas?

Möjligheterna är lika många som bortförklaringarna brukar vara fantasilösa och intetsägande. Antingen händer det man bett om, och då var det såklart Guds vilja att så skedde, eller så sker inte det man ber om, och då har givetvis Gud inte opponerat sig och tänkt “Vad är det ni ber om egentligen? Varför ska jag lyssna på just er?”. Inte heller är det så att Gud inte existerar och bönerna alltså inte når den tänka mottagaren.

Nej nej neeej, man måste be hårdare, oftare och kanske få fler att be för samma sak. Då ska ni se att det man önskar ska bli sant.

För Gud sätter givetvis sin berömda plan åt sidan just för dig.

Kristen ödjmukhet blir lätt felstavat. Bokstäverna h-y-b-r-i-s ligger så nära.