Återigen passar vi på att vifta med den vita flaggan och be om ursäkt för det långsamma tempot på bloggen. Men frukta icke, snart kan torkan vara över. Vi befinner oss i den sista biten av redigeringsfasen för boken Skeptikerskolan.
2010-05-30: Lagt till ytterligare en artikel från SvDs artikelserie om den “livsfarliga” lågenergilampan.
Det har varit en gnagande misstanke som varit svår att sätta fingret på, men den har gnagt bra länge nu. Jag misstänker att vår dagspress ser för gott att möta tidningsdöden med att ge folket vad folket “vill ha”. Detta innebär human interest-historier, skräckrubriker och löften om ond, bråd död.
SvD hjälpte mig att på kort tid ge tre exempel på detta.
Lågenergilampan sköt en man i Reno, bara för att se han dö
Mitt emellan två stycken alldagliga artiklar återfanns larmrapporten som alla väntat på; lågenergilampor är farliga!
SvD slog på stora trumman och trumpetade ut att vi nog borde vara mer rädda för dessa små lysande elsparare. Men uppenbarligen hade inte artikeln riktigt den effekt man hoppades på, för dagen efter följde man upp det hela med att intervjua “personen på gatan”. Här såg man till att krydda frågeställningen så ingen tvekan rådde; Visste du om riskerna med lågenergilampor?
Då vet vi det, lamporna är farliga! Slutsatsen i SvDs artikel går inte att misstolka:
Farligt ljus. Håll 30 centimeters avstånd till lågenergilampor, vars strålning kan vara farlig på sikt. Det rekommenderas i Schweiz efter en ny studie. ”Det är bra att undvika onödig exponering”, säger man vid svenska Strålsäkerhetsmyndigheten.
…
”Håll minst 30 centimeters avstånd från lågenergilampor på platser där du vilar, arbetar eller har fritidssysselsättningar under längre tider för att minimera exponeringen för elektriska fält och ultraviolett strålning”, heter det i rekommendationen från schweiziska hälso- och energidepartementen.
Särskilt uppmanas människor att vara försiktiga med skrivbordslampor och sänglampor. Rådet har väckt uppmärksamhet och viss oro i Schweiz.
I studien, gjord av schweiziska stiftelsen IT’IS, har effekten av elektromagnetiska fält på människan från elva lågenergilampor studerats. Vid en tröskelnivå som är 50 gånger gränsvärdet kan människan drabbas av akuta nerv- och muskelskador som exempelvis kan orsaka hjärtflimmer.
Det låter ju allvarligt, nerv- och muskelskador är ju något man helst vill undvika. Men, varför länkar inte SvD till rapporten (sa han lite konspiratoriskt) och vad säger egentligen denna rapport från den schweiziska myndigheten?
Efter lite eftersökningar så hittas myndighetens hemsida, ITIS Foundation. Och här kan man i sin tur läsa hela rapporten (PDF-varning) men också en kort sammanfattning av studien. Ganska snart in på sammanfattningssidan börjar man märka vartåt det barkar (min förstärkning):
People who are less than 20 cm from these lamps for several hours may experience reddening of the skin as a result of excessive UV exposure.
Very little or no UV radiation is emitted from energy-saving lamps with a second, light-bulb-shaped envelope
Men det hela blir klart mer intressant när man tittar på hur försöket lagts upp och dess resultat. Tabell 1 i sammanfattningen visar elva stycken lamptyper som testats. Utifrån dessa har man fått ut vilken strömdensitet (mA/m^2) och frekvens (kHz) som genereras, därefter visar man hur nära man kommer internationella tröskelvärden.
Lampan med värst värden når upp till 56% av dikterade tröskelvärden (satta av International Commission for Nonionizing Radiation Protection), alltså strax över halva värdet. Låter ju rätt mycket, men fortfarande på den någorlunda säkra sidan om man sitter och läser vid en sådan lampa. Well, jag vet inte hur många av er som läser med näsan två centimeter från lampan… För det är vad beräkningarna bygger på, två centimeter.
Relation mellan avstånd och strömdensitet
Notera att redan vid 10 centimeter så är värdet redan 1/3 av “worst case”, som i sin tur var 56% av tröskelvärdet.
Men skadorna som nämns i SvDs artikel då, nerv- och muskelskador skulle väl uppstå? Enligt SvD krävs 50 gånger tröskelvärdet för att få dessa skador, men ska man tro ITIS text så är det inte riktigt korrekt:
The permissible current density is 50 times lower than the level at which the nerves and muscles are stimulated.
Tillägg: Och som om det inte vore nog med att dels förvränga budskapet i den schweiziska rapporten och ställa ledande frågor till personer på stan avslutade SvD hela serien med att ta fram de värnlösa i samhället; barnen. Artikeln rubriceras, passande nog, Förskolor byter till osäkert ljus:
Trots larm om farlig strålning från lågenergilampor fasar hundratals förskolor i Stockholm in de osäkra lamporna. – Det är kortsiktigt tänkande som gynnar lågenergilampan, säger Henrik Spovin på miljöförvaltningen.
För det första; vilket larm? Testerna från den schweiziska myndigheten visar entydigt på att inga gränsvärden uppnås samt att man måste ha en absurd lång exponeringstid för att utsättas för direkta risker. Så det som återfanns i rapporten var rekommendationer. Samma typ av tips som svenska Strålsäkerhetsmyndigheten ger när det kommer till solarier och mobiltelefoner till exempel. Och vad är det med lamporna som gör dem osäkra? För att de innehåller kvicksilver och ska hanteras som farligt avfall är ingen hemlighet och känt sedan länge, vi hanterar ju trots allt lysrör sedan en bra tid tillbaka med försiktighet.
För det andra; “… gynnar lågenergilampan”? Såsom sägs en bit ned i texten så står förklaringen väldigt tydlig till varför lågenergilampor, istället för LED-lampor, används. Pengar. Samma skäl som att barnen inte får gårdsslaktad oxfilé med närodlad grönsaker till maten…
Att använda barn som argument enbart för att skaka om oroliga föräldrar är i samma nivå som kvällspressens vaccinartiklar. Det är ett ohederligt beteende, något som passar PT Barnum bättre än en av Sveriges största dagstidningar.
Naturligtvis ska man hålla ögonen på teknik som används i vår vardag, särskilt då man lagstadgar att folk måste använda (i detta fallet) lågenergilampor. Men det är en jäkla skillnad på att övervaka och att, som i SvDs fall, dra på med megafonen och mata folk med att lamporna kan ge skador! Men vem vet, kanske SvDs redaktion jobbar två centimeter från sina arbetslampor?
Samtidigt var detta inte den enda artikeln som försökte sätta lite spänning på folkets vardag…
Mobiltelefonen vill dina barn riktigt illa
WHOs stora rapport om mobilstrålning, INTERPHONE, publicerades i mitten av maj i år, där slog man fast att det inte fanns något stöd för att påstå att normalanvändning av mobilen ökade cancerrisken. Detta rapporterar SvD, men man skriver också att de som använde mobilen extensivt hade en kraftigt ökad risk (40%) för att få hjärntumörer.
Studien tittade på nyttjande av mobiltelefon hos personer med hjärntumörer (av typ gliom eller meningeom) samt en matchad kontrollgrupp. Det man fann var, som sagt, ingen koppling mellan mobilanvändande och tumörer för vanliga användare. Men det är också här det blir mysko, av två orsaker:
- De som använde mobiltelefon till vardags hade en sänkt risk med 20% för att drabbas av hjärntumörer
- De 10% som använde mobilen mest hade en ökad risk med 40% för att drabbas av hjärntumör
Fall 1 låter extremt märkligt, och det kan också med största sannolikhet spåras tillbaka till metoden. Anthony Swedlov, epidemiolog och involverad i studien förklarar:
“We have evidence that the people who refused to be controls are people who didn’t use phones,” says Swerdlow. This meant that the control group, consisting of people without cancer, was rather skewed, appearing to have more mobile-phone use than would be found in a representative sample from the general population. “The controls were over-represented with phone users,” he adds.
Och för fall nummer 2 finns det också en högst trolig förklaring:
Equally, some of those individuals in the top 10% of reported phone usage gave what Swerdlow calls “incredibly implausible values”, such as an average of 12 hours of mobile use per day, every day.
När man, för att testa studiens metoder, prövade att fråga användare om antal samtal istället för samtalstid visade det sig att de 10% som använde telefonen mest inte visade några ökade risker för hjärntumörer.
I SvDs artikel uttalar sig Leir Salford, professor i neurokirurgi, om studien i negativa ordalag. Möjligen är hans kritik korrekt och han är, i slutänden, inte särskilt alarmistisk. Dock bör det påpekas att Salford företräder en gruppering som är övertygade om riskerna med mobiltelefonin, och där man publicerat ett antal studier påpekande detta. Dock är dessa studier inte utan sina problem.
Organiska fosfater… orsakar ADHD
Insektsgift kan orsaka ADHD skrev SvD bara några dagar efter mobilartikeln.
Bekämpningsmedel ser ut att öka risken för adhd. Barn som utsatts för höga nivåer av vissa typer av bekämpningsmedel visar sig löpa minst dubbelt så hög risk att drabbas, visar ny amerikansk-kanadensisk studie.
Nog för att man rapporterar någorlunda korrekt vad som sägs i studien, men det är vad som utelämnas som också är viktigt för kontexten. Vad som är glädjande denna gång är att man från SvDs håll faktiskt tar med ett citat från neurologen och programledaren för SGU, Steven Novella. Vad som är mindre glädjande är att man tar med hans kommentarer som går i linje med undersökningen, men inte de som flaggar för undersökningens problem.
Novella har en väldigt bra genomgång av denna undersökning på sin blogg, Neurologica, vilket föranleder att jag lite fräckt lutar mig mot den i denna genomgång.
Det första som anmärks på är det faktum att man använder sig av ett urintest per barn. Då organiska fosfater utsöndras ur kroppen på mellan tre och sex dagar är det inte en bra indikator på exponering under längre tid. Detta uppmärksammas också av rapportförfattarna.
Dessutom noterar Novella att rapporten anger att ADHD-förekomsten ligger på 12%, vilket är ungefär dubbelt mot vad som anges i andra studier (4-7%). En sådan snedvridning kan peka på dolda snedvridningar i insamlingsmetoden.
Då studien är en korrelationsstudie kan man inte definitivt säga att organiska fosfater orsakar ADHD, man kan i det här läget endast se en samvarians.
Återigen står det självklart att man inte ska utsättas för farliga kemikalier, men samtidigt bör man vara försiktig att hausa upp denna typ av farhågor innan man har torrt på fötterna. Att säga att insektsgift orsakar ADHD finns det inte fog för att säga… än.
Däremot bör man vara försiktig med den här typen av kemikalier. Som Steven Novella tipsar om: skölj frukt och grönt. Det är bästa sättet att minimera exponeringen för den här typen av medel under längre tid.
Sammanfattning
Det är i dessa lägen man känner sig som en sur gubbjävel (ja, jag hör ert “bara i de här lägena?”, sitt ner). Men samtidigt är det en fråga om frekvens. Hade det bara varit en artikel, då hade man kanske knutit näven i fickan och muttrat något om otur när man tänker.
Men tre stycken artiklar inom en väldigt kort tidsrymd, alla med alarmistiska rubriker och mer eller mindre missvisande slutsats, leder till att SvD klart sjunkit under horisonten när det kommer till någorlunda hederlig rapportering. Minns någon deras artikelserie från Insidan om “energimedicin”? Hur som, liksom med Aftonbladets rapportering om svininfluensan verkar det nu vara än viktigare att få fram larmande rubriker än att berätta hela historien.
Bra jobbat CJ! Din prosa vibrerar av en transcendental balans mellan energisk sakkunnighet och utomsinnlig men subtil humor.
Bra jobbat! Din prosa vibrerar av en transcendental balans mellan energisk sakkunnighet och utomsinnlig men subtil humor!
(Sluta härmas, Pekka!)
Bra skrivet, och mycket intressant!
Boys, boys, boys… No need to fight!
Jag äro högst exalterad över detta ekvilibristiska hyllningskör. Månne det skönjas en veritabel retorisk batalj vid horisonten? Endast kombatanterna vet…
Jag ska be att få instämma i hyllningskören! Alltid bra när medias emellanåt halvtaffliga och vinklade reportage hamnar under lupp!
Ingemar:
Tackar, jättekul att den här typen av artiklar uppskattas av våra läsare.
Uppdaterade artikeln med ett tillägg i lågenergisegmentet. Återigen använder man sig av det förbannade “TÄNK PÅ BARNEN!”-argumentet och det görs på ett ytterst spekulativt sätt.
Förskolor byter till osäkert ljus heter artikeln. Läs och känn hur värmen sprider sig i kroppen…
Tack för bra genomlysning av SvD’s journalistik.
Men en sak gör mig nyfiken. Var är den vetenskapliga studie som visar att det gör skillnad på förekomsten av insektsgifter på frukt och grönt om man sköljer frukten i lite vatten? Vill gärna veta om detta verkligen är sant.
Lars:
Hejsan,
Ja, det återfanns ju inget i Neurologicas text, men lite sökande gav resultat. Hittade en vetenskaplig artikel från tidskriften Food Service Technology där man skrivit just om rengöring av frukt och grönt:
James Randi är inte heller så glad över medias tendens att publicera bullshit för att sälja fler tidningar: http://www.randi.org/site/index.php/swift-blog/986-james-randi-speaks-powered-by-sunlight-.html
Tack för fruktrengöringsreferensen CJ!
Nu behöver man inte stå och känna sig som ett fån varje gång man rengör sin frukt, eller när man till sina barn hävdar att detta är något man ska göra!
hehe. Jo, det är väldigt vanligt att barn på förskolor befinner sig mellan 2 och 30 centimeter från lamporna.
Vilket förutsätter en takhöjd på maximalt någon dryg meter eller kanske gott om stegar.
Efter att ha varit på flyguppvisning igår och blivit rätt röd i nyllet så skulle jag vara mer oroad över att barnen är utomhus och riskerar att bränna sig i solen (vilket jag inte är eftersom den som vistas ute året runt brukar klara solen bättre än den som likt mig vistas inomhus större delen av året).
Cj
Lågenegilampor kan skada på fler sätt, ljusflimmer är skadligt.
http://www.medgbg.net/flak/period8/wibom0708.pdf
a:
Njae, om vi nu ska luta oss mot din referens så menar den på att upplevelsen av flimmer kan vara obehaglig. Dessutom så ser jag inte riktigt relevansen i en attitydundersökning utan några konkreta referenser. Det är en arbetsmiljö, om jag inte misstar mig. Alltså; vad funkar på kontoret.
“Lustig” anekdot, ang. elöverkänsliga och lysrör/lågenergilampor. Enligt ett av branschens intresseorgan skulle den typen av lampor vara “bättre” för de som anser sig lida av elöverkänslighet, just på grund av dess konstruktion…
Cj
Anekdoten är nog sann, när det gäller nya lågenergilampor som har HF drift, den synliga ljusmodulationen är lägre än i flera glödlampor.
(Första generationens lågenergilampor med drossel var hemska riktigt obehagligt flimmer, väl synligt)
” Med elektroniska lågenergilampor så elimineras denna risk helt och hållet” inte säkert vi vet inte när påverkan slutar frekvens och modulations djup där påverkan slutar är inte helt känd.
Ha ha ha ha voff som har sagt att det är psykiskt får nu pudla ” Enligt färsk forskning så kan flimmer vara en bidragande orsak till elöverkänslighet” kan du ta fram den forskningen?
Jag skulle inte bli förvånad om alt berodde på flimmer, min länk visade hur flimmer direkt når hjärnan, en stressad person får nog en förstärkt stress av ljusflimret via hormonerna se länken.
Om jag bevisar att folk blev sjuka av bildskärmar får jag randis pengar som han har utlovat till den som visar att han har fel?
Cj
Din länk var sakligt felaktig i visa delar
” Påverkan på elnätet
Mätningar från Elforskningsinstitutet och NUTEK visar:
påverkan av elektroniska lågenergilampor är försumbar ”
Elektroniska elmätare (fastighetsmätare) visar fel pga störningar i elnätet, men till elleverantörens fördel så ingen bryr sig om att byta ut alla dessa felaktiga mätare.
Juridiskt så är vissa elbolag tjuvar då dom inte byter ut alla mätarna (bara om kunden märker stölden så byts mätaren ut.
” Flimmerfrihet
De elektroniska lysrörslamporna är absolut helt flimmerfria,
de konventionella har ett visst flimmer
Tack vare elektroniken så ändras nätspänningens 50 Hz till över 30 000 Hz hos ljuset hos de elektroniska lamporna. Därmed blir ljuset mycket lugnt och behagligt.”
Ren lögn bara ren lögn grundtonen finns kvar glättringskondensatorerna kostar pengar så man bryr sig inte om att eliminera grundtonen helt 100 Hz . (30 000 Hz det syns inte)
Om elnätet sen störs av spänningsfluktrationer på ca 9 Hz så moduleras ljuset från lampan till fult synligt flimmer.
a:
(Jag tar dina båda inlägg på raken)
Nej, det finns ingen forskning som visar på öht. att s.k. “elöverkänslighet” är en sjukdom som är relaterad till just elektricitet. Det är ett upplevt tillstånd utan korrelation till elektriska apparater. Ta t.ex. denna rapport från FAS (PDF-varning).
Men länken är förhållandevis värdelös utan referenser, den är inte mer än en presentation av arbetsmiljöanalys.
Tror nog inte det, även om man inte kunnat påvisa någon som helst korrelation mellan bildskärm (eller elektronisk apparat) och de upplevda överkänslighetsproblemen.
Du såg ordet “anekdot”, va’? Jag har aldrig påstått att den sidan skulle vara annat än just det, en anekdot. Ett påvisande att det inte direkt finns någon konsensus kring vad som är rätt eller fel kring s.k. elöverkänslighet.
Sen följer en lång rad påståenden utan någon som helst uppbackning. Kan vara så att det stämmer, men utan referenser eller något sådant blir det bara okontrollerbara påståenden från din sida. Återkom med källor…
Cj
”FORSKNING OM HÄLSOEFFEKTER AV
ELEKTROMAGNETISKA FÄLT” din forskning är inte relevant den behandlar inte orsaken till att folk blir sjuka av ex bildskärmar. Att vissa patienter och forskare TROR att det beror på elen eller psyket bevisar inget. Godag yxskaft.
Det finns forskning som visar att ”elöverkänslighet” beror på ljusflimmer. Min länk visade bara på vilket sätt vi påverkas. första sidorna
Här är mycket att läsa
http://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/4289/1/ah2002_04.pdf
” Det finns skäl påstå att det icke visuella flimret från lysrör påverkar, inte alla människor,
men speciella grupper, de mer sensitiva. Någon fullständig förklaringsmodell till varför
vissa (även fullt friska) uppvisar en starkare respons på flimmer finns inte, men uppenbart
är att den väckning av centrala nervsystemet ”arousal” som sker kan ge de negativa effekterna.
Icke visuellt flimmer kan uppträda som en ospecific stressor och därmed leda till
symptom. Det finns idag mycket som talar för en negativ påverkas av icke visuellt flimmer
och därför finns all anledning att som en försiktighetsprincip installera belysning av högfrekvenstyp”
psyket påverkas fysiologiskt av ljus och ljusmodulation. Vist ser man antagligen psykiska störningar vid så kallad ”elöverkänsklighet” och vips så trodde voffarna att det är psykisk sjukdom pudeln ska bli rolig att läsa.
som voffare behöver du inte vara orolig för att trampa industin på tårna dom vill sälja nytt och kan tillverka det som önskas.
http://www.fagerhult.se/planering/studie/studie.doc
lysdiodlampor kan lyfta frågan på nytt en del flimrar fruktansvärt även batterilampor flimrar (sparar ström under släckta tiden)
se kommentarer en anekdot som är känslig men inte för elen.
http://www.nyteknik.se/nyheter/energi_miljo/energi/article426875.ece?commentsort=1
kan upplysa dig om att jag tål vanlig belysning, (normalkänslig för flimmer) men köpte en led belysning till prydnad utomhus 3W tyckte ljuset var obehagligt då kollade jag ljusmodulationen 100% att ha den inomhus i julgranen och se den i det perifera seendet när jag tittar på tv skulle je mig huvudvärk antagligen.
Jag säger stakars satar som köper nya ledlampor och sen mår dåligt. När dom senare uppsöker läkaren så får dom en psykstämpel.
Normen som alla måste följa som jobbar med belysning togs fram på det visuella seendet av flimmer
Icke visuelt flimmer finns det vad jag vet ingen norm på, så det får vara hur skadligt som helst det är ändå bara psykiskt.
a:
1) Ej “min” forskning, som jag också skriver; “Ta t.ex. denna rapport…” (min förstärkning).
2) Problemet är att forskarna inte tror. De som undersökt fenomenet har kunnat påvisa genom försök att det upplevda obehaget kan kopplas till tron att en elektrisk apparat är påslagen. Exempel finns från bl.a. rapporten från Socialstyrelsens expertgrupp (PDF-varning) där man säger:
Eller denna artikel från Psychosomatic Medicine (Rubin et al):
Så, nej. De forskare som uttalar sig seriöst i frågan “tror” inte direkt, inte på samma sätt som en patient tror att denne berörs av EMF. Istället handlar det om vetenskapliga studier och försöka testa orsakssamband.
Ah, återigen så måste VoF dras upp som gubben i lådan. Undrar varför alternativtroende ser den föreningen som den stora antagonisten, oavsett vad man diskuterar.
Hur som, nu vet jag inte riktigt vad du är ute efter i diskussionen här. Dels råder det nog ingen större tveksamhet kring att kraftigt flimrande ljus kan ha negativ påverkan på folk. Alltså, att det är svårare att vistas i en sådan miljö där flimmer förekommer. Men att du drar likhetstecken mellan den typen av upplevelser och det som de “elöverkänsliga” upplever är… nog inte direkt i linje med vad de själva påstår (“… får mest besvär av de elektriska apparater som avger snabbt varierande magnetfält”). Vari ligger effekten på huden som man säger sig uppleva? Vari ligger den direkt effekten på nervsystemet?
Om du öht. vill bli tagen som en seriös part i den här diskussionen rekommenderar jag dig att inte fåna dig med titlar som “voffare” eller liknande. Det hjälper inte direkt din sakframställan här.
Rätt belysande med den sista kommentaren, att få “psykstämpel” när man uppsöker vården för hjälp. Det är inte konstigt att det är ett känsligt ämne när man ser den här typen av åkomma på detta viset. Istället för att göra åtskillnad på “riktig” behandling (dvs. fysiska insatser) och “fulbehandling” (psykiatri, psykolog, terapi och liknande) borde man kanske titta på vad som visat sig ha effekt (se t.ex. diskussion kring KBT och elöverkänslighet i denna rapport (pdf-varning)) och arbeta utifrån den linjen.
Jag sa
”Jag säger stakars satar som köper nya ledlampor och sen mår dåligt. När dom senare uppsöker läkaren så får dom en psykstämpel.”
Det flimret är så starkt att många får obehag. Det kan du inte argumentera emot.
” diskussion kring KBT och elöverkänslighet i denna rapport” menar du på fult allvar att personer som får problem med ljusflimmer ska gå i KBT terapi?
Varför tar du upp elmiljön vid bildskärmsarbete? Det är inte relevant.
”Men att du drar likhetstecken mellan den typen av upplevelser och det som de ”elöverkänsliga” upplever är… nog inte direkt i linje med vad de själva påstår”
Dom som drabbas av ljusflimmer (verkliga obehag) blir itutade i att det är fälten eller psyket då besvären är värkliga så inser dom att psyket är det inte, det är inte konstigt att dom då tror att det är elfälten. Du kan inte begära att dom ska vara elingenjör belysningsingenjör, neropsykiatriker, läkare. Problemet är komplext.
Jag som är lite insatt insåg inte själv varför min lysdiodlampa inte gav ett behagligt ljus jag valde batterilampan oftast, sen kom jag på att den flimrar mycket kraftigt 100% ljusmodulation med en frekvens i närheten av det visuelt synliga. Ps jag använder lampan jag blir inte sjuk av den.
” Undrar varför alternativtroende ser den föreningen som den stora antagonisten” dåligt argument jag står för vetenskapen du står för nonsensteorier om bildskärmsproblem.
a:
Tycker ditt senaste inlägg är så talande i sig självt att det egentligen inte behöver någon kommentar öht. Dock vill jag särskilt lyfta fram detta i din… “argumentation”:
Sannare ord har aldrig uttalats…
”De som undersökt fenomenet har kunnat påvisa genom försök att det upplevda obehaget kan kopplas till tron att en elektrisk apparat är påslagen.”
Det vore konstig om man inte såg ett sådant samband,
Ta friska och tala om för dom att bakom en av 10 dörrar som står en tiger som vill skada dom,
Tvinga dom sen att öppna den dörren dom tror att tigern är bakom.
Dom sjuka reagerar normalt.
” det upplevda obehaget kan kopplas till tron” stress och ljusstimulering påverkar hjärnan på samma ställe så det blir inte någon större skillnad i symtom från en provokation och en ljusflimmerexponering,
”Elektriska och magnetiska fält
och hälsoeffekter” den studien behandlar bara emf inte ljusmodulation.
din länk
”El- och bildskärmskänslighet
Bemötande och omhändertagande av patienter
med en medicinskt oförklarad åkomma”
”En
faktor i kontorsmiljön som framstod som möjlig orsak till besvären var flimrande
ljus. Detta sänds ut från bland annat bildskärmar och lysrör. Sandström mfl
presenterade därför 1994 en provokationsstudie [15], i vilken man hade undersökt
sambandet mellan så kallat amplitudmodulerat ljus och elkänslighetssymtom.
Fallgruppen utgjordes av tio personer som angav att de fick neurologiska och/eller
hudsymtom när de utsattes för flimrande ljus i form av bildskärmsarbete, lysrör
eller TV-apparater. Kontrollgruppen utgjordes av tio personer utan sådana
symtom. Försökspersonerna placerades i en bekväm stol i ett rum med mycket låg
nivå av elektromagnetisk bakgrundsstrålning. Under försöket fick de titta på en
punkt på en ljusgenomsläpplig skärm, genom vilken de utsattes för olika typer av
amplitudmodulerat ljus. EEG registrerades både under vila (mörker) och under de
olika försöksomgångarna, liksom VEP (Visual Evoked Potentials) och ERG
(elektroretinografi). En högre amplitud av respons konstaterades i hjärnbarken hos
patientgruppen jämfört med hos kontrollgruppen vid alla typer av ljusstimuli,
medan ingen skillnad sågs i ERG. Slutsatsen som dras av denna studie är att
försökspersonerna hade en signifikant högre nivå av occipital respons på
ljusstimuleringen än kontrollgruppen, vilket antyder att flimrande ljus kan ha en
inverkan på el- och bildskärmskänslighet.”
det enda som är påvisat i studier är det jag säger.
”Sandström M, Lyskov E, Berglund A, Medvedev S, Hansson Mild K
“Neurophysiological effects of flickering light in patients with perceived electrical
hypersensitivity” Journal of Occupational Environmental Medicine 1997; 39:15-22”
varför inbillar du dig att alt bara är psykiskt?
Man ser påverkan på hjärnan av icke visuelt synligt flimmer det kan ingen inbilla sig.
Hur ska du kunna debunka att hjärnan ser det icke synliga ljusflimret?
Jag har en komplett förklaring
Problemet kom samtidigt som ljusflimret från bildskärmarna kom, det som bevisligen läcker från bildskärmarna är ljusflimmer, påverkan på hjärnan är känd, vår hjärna är skapad att vakna av ljus, skadan ljusflimret åstadkommer stämmer med symtomen på drabbade, vad är oklart?
på dom drabbade så har någon säker koppling till emf har aldrig gjorts, men alla som satte sig att titta på en flimrande bildskärm blev sjuka det vet vi säkert.
Provokation med icke synlig flimmer gav positivt utslag i studier, det tyder på att det inte är psykiskt, om en person inte kan avgöra om ljuset är stabilt eller flimrar, men blir sjuk när ljuset flimrar, då blir studien blind och får ett bevisvärde.
Hur vissa kan blunda för det som har och kan påvisas i studier är egendomligt, eller har voff inte läst forskningen?
Hudproblemen som fans kan bero på elektrostatisk laddning som fans på dom tidiga skärmarna, sen påverkar stresshormoner huden till viss del.
voff och vetenskap är inte föreligt med varandra, när bevisen mot den förutfattade åsikten blir för stor så tiger man.
att erkänna att voff hade fel går tydligen inte, enklare är att bara låta dom sjuka vara sjuka, voff har av mig fått ett till argument mot elöverkänslighet, varför inte använda det så folk slipper tro att fälten skadar dom.
är det jag säger redan känt i vetenskapliga kretsar? men prestigen gör att dom inte säger det officiellt?
kan dom drabbade kräva skadestånd?
är det en ekonomisk anledning till att alla tiger om sanningen?
både dom drabbade och voff har prestige att förlora, inte lustigt att ingen vill att sanningen ska komma fram.
Garvarn
kan han hjälpa er ?
jag är inte rädd för en diskussion med Garvarn , men han borde vara rädd för min åsikt.
synd att Randi inte har lovat pengar till den som kan bevisa att bildskärmar är skadliga, det hade varit lätt att bli miljonär då.
Hmm… rent spontant känner jag att det nog inte är optimalt att “argumentera” i kommentarssektionen av en blogg, vars främsta syfte är att slå hål på teorier och argument som kan beskrivas som vad amerikanarna kallar för balloney, om man besitter en total avsaknad på stringens… får folk aldrig höra vad de är värdelösa på? Vet man vad man är totalt kass på, kan man välja att inte ägna sig åt det, och slippa skämma ut sig. Detta verkar inte folk vare sig förstå eller uppskatta. Man kunde kanske kalla det för juryn-hade-fel-fenomenet? (Idolauditionsreferens, någon?)