DN.se skriver om det absurda och otidsenliga i successionsordningen, d.v.s. att våra regenter i kungahuset, särskilt den som ska ärva tronen, bland annat måste fördöma islam.
I den grundlag som reglerar tronföljden, successionsordningen från 1809, står att medlemmar av kungahuset måste vara av den ”rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är”. Annars är man ”från all successionsrätt utesluten”.
För en längre genomgång och tidigare — fortfarande gällande — diskussion kring detta rekommenderas den tidigare artikeln: Ett sekulärt samhälle, men inte för alla
Men vi noterar i alla fall att TT:s redaktion alltså bara hunnit till februari 2009 i Tankebrott-arkivet. De har säkert mycket annat att läsa också.
Man kan tycka mycket om både monarkin och att regenten måste vara medlem av stadskyrkan. Men är det verkligen någon som tror att Viktoria kommer fördöma Islam eller för den delen någon religion? Om inte så sparkar ni och DN glatt ner stråmän i er motvilja mot monarkin.
Det är lite av det som är poängen, ja, och jag försökte illustrera det med rubriken “Otidsenliga otyg”.
Om Viktoria kröns till drottning så accepterar hon ju automatiskt alla de krav som ingår i den Augsburgska bekännelsen, och då fördömer hon automatiskt islam.
@Mållgan:
Ja, hon ska det, enligt lag i alla fall. Ingen inbillar sig dock att hon kommer att göra det, vilket gör det hela ännu mer bisarrt.
Andreas Anundi: “Det är lite av det som är poängen, ja, och jag försökte illustrera det med rubriken ”Otidsenliga otyg”.”
Menar du att monarkin blir otidsenlig på grund av att man inte tolkar den Augustinska bekännelsen bokstavligt? Om man gör den, enligt mig, mest rimliga tolkningen. Nämligen att att regenten måste vara medlem i Svenska kyrkan. (Och tolkar du det annorlunda?) Då blir artikeln i DN och artikeln ovan ett försök att plocka billiga poäng.
Är monarkin otidsenlig eller inte? Uppenbarligen har monarkin livskraft i i stort sätt hela västeuropa. Så i det avseendet är den det ju inte. Lika uppenbart strider monarkin mot jämlikhetsidealet och demokratiidealet. Hur skall man väga det mot de romantiska och pragmatiska fördelarna av monarkin? Jag anser att fördelarna med monarkin överväger nackdelarna. Därför är jag pragmatisk monarkist, och jag delar därför inte din uppfattning att monarkin är otidsenlig.
Tjena Jan (TK)!
Inte bara därför. Jag menar att monarki som sådant är otidsenligt, förlegat och nästan lite unket. Statschefen bör enligt mig väljas, inte penistillsättas.
Att tronarvingarna dessutom inte ens förväntas följa grundlagen blir ju lite komiskt i sammanhanget.
Och en miljard katoliker kan inte ha fel, Gud finns! Eller hur?
Visst, monarkerna runtom i Europa är populära och folkkära. Det förstår jag, men jag anser inte att monarki är särskilt förenligt med moderna ideal, som du också påpekar.
Jag medger dock att Calle-Gurra har sin charm.
Hej Andreas!
“Och en miljard katoliker kan inte ha fel, Gud finns! Eller hur?”
Men regeringsformen är inte en fråga om rätt eller fel utan om bra eller dålig. Det är en avvägning mellan ett antal principer samt traditioner och praktiska avväganden. I slutändan måste den bedömas utifrån om den accepteras och fungerar.
“…Statschefen bör enligt mig väljas, inte penistillsättas.”
Principiellt håller jag med dig. I praktiken inte. Principer är viktiga men måste avvägas mot andra värden. Som exempel är monarkin för mig varken mer eller mindre principiellt problematiskt än arvsrätten. Vad är Wallenbergarna mfl. om inte vår tids högadel, i allt utom namn? Även de ärver makten och härligheten. Jag kan inte se att arvsrätten bryter mindre mot moderna principer än monarkin.
OT: Hur får man saker i snygga citationsmarkeringar?
Absolut. Jag menar att den inte bör accepteras, till förmån för något mer tidsenligt som är i linje med demokratiska och sekulära värderingar.
Jag håller inte riktigt med. Wallenbergerna är inte, trots makten de besitter, officiella statschefer. (Låt vara att kungen saknar reell makt, men ändå).
Såhär: http://www.w3schools.com/tags/tag_blockquote.asp
Radera hjärna tidigare post. Ett q blev ett g.
[Kirrat! /Anundi]
Tackar.
Och jag tror att kungahuset gör mer nytta som ambassadörer för Sverige än vad en President skulle göra. Och därför, och endast därför, tycker jag vi skall behålla monarkin.
Jag tycker det är ett större demokratiskt problem, att man kan födas till reell makt än att man kan födas till nationell skyltdocka. Jag inser att det odemokratiska symbolvärdet i att födas till statschef är större och att detta måste vägas in i kalkylen. (Och nej. Jag vill inte avskaffa arvsrätten. Bara ett exempel Helge, bara ett exempel.)
(den här bloggen behöver lite uppdateringar)
Vari består tankebrottet här då? Att ivrigt hålla fast vid lagparagrafen eller att med eftertryck förkasta den?
Hej Shiveh!
Jag vet inte om det så mycket är ett tankebrott som flera. Främst är lagparagrafen föråldrad, samtidigt som den inte ens efterföljs. Därmed inte sagt att den borde efterföljas, men vad är då en grundlag om den inte måste efterföljas?