I sin svartgulrandiga päls kommer de om sommaren yrvaket surrande och suger ivrigt i sig av blommornas nektar. Och nog flyger de, humlorna, för inte kravlar de sig upp på stjälken till sin föda. Så varifrån kommer den seglivade myten som säger att humlan inte kan flyga men det vet de inte om så de flyger ändå?
Det är en vacker tanke att humlan trotsar de fysiska lagarna och lyfter sin klumpiga kropp från marken och svävar från blomma till blomma. Humlan har blivit något av en symbol för människor, som mot alla odds, genomför något till synes omöjligt. Vill du så kan du! Ingenting är omöjligt!
Humlan för tung
Myten har flera ursprung men en av de vanligaste är att det var på 30-talet som en aerodynamiker vid en middagsbjudning förklarade att enligt de fysiska lagarna kan inte humlor flyga. Humlans kropp är tung, cirka 1 gram, och vingarna är för små för att klara att lyfta den knubbiga krabaten. Men vi ser ju att den flyger? Ja, svarade vetenskapsmännen, humlan vet inte om det så den flyger ändå. Det var dåtidens kunskaper om aerodynamik som inte kunde förklara gåtan på något annat sätt.
Liknar en helikopter
Tyvärr måste vi avliva myten och avslöja att det finns en förklaring till att humlans flykt inte är en ren viljekraft. Nu har vetenskapen kommit längre och nog kan humlor flyga. Det enda som beräkningarna på 30-talet bevisade var att en humla inte kan glidflyga som fåglar ofta gör. Vår kära humla, och flera andra insekter, har en annan teknik och design:
- Vingarna påminner om helikopterblad, inte flygplansvingar
- Humlevingens form och rörelse skapar en luftvirvel som ger lyftkraft
- Vingen rör sig med en tvär, plötslig rörelse med hög effektivitet
Men kanske ska vi glömma fysikens lagar för det är roligare att tro på myten? Ett utdrag ur barnboksförfattaren Lennart Hellsings dikt illustrerar det:
”Humlan kan inte flyga
för vingarna är för små.
Den struntar i allt vad man säger
och flyger ändå.”
